Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa damernasvarld i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

En gång var de kungar – historien om de lysande designstjärnorna som försvann

Två divor som ägde Paris, ett amerikanskt framtidshopp och en ikon vars namn har fallit i glömska. Magnus Klahr berättar historien om de en gång lysande stjärnorna som försvann.

”There were people who cried after claude’s shows.” Moderedaktören Ellin Saltzman minns Montanas snabba, sexiga och nästan brutala modevisningar med nostalgi. En gång var han och Thierry Mugler den exakta mittpunkten av modevärlden, och på andra sidan den stora pölen var Bill Blass och senare Todd Oldham framtiden för amerikanskt mode. I dag har alla fyra fallit i glömska förutom för dem som var där – de minns.

CLAUDE MONTANA

Claude Montana
Claude Montana

Parisfödde Claude började sin karriär inom mode med att designa smycken av papier-maché och strass. Senare upptäckte han läder och de komplicerade tekniker han kunde applicera på materialet. Han blev snabbt en av lädrets förgrundsfigurer. Han älskade dyra, exklusiva material som läder, kashmir och siden och förvandlade dem till färgexplosioner med skarpa snitt och oklanderlig sömnad. 1979 startade han sitt eget modemärke, The House of Montana. Efter en kort tid stod han på toppen av Paris modeelit och 1990 fick han det prestigefulla uppdraget att designa haute couture för Lanvin. Kritikerna älskade det men försäljningen uteblev. När han lämnade uppdraget 1992 hade Lanvin gått back närmare 50 miljoner dollar. Nederlaget slog hårt mot den känslige Claude som redan var vida känd för sitt vilda festande och de enorma mängder kokain han intog. Dock reste han sig och fortsatte sitt arbete med det egna märket. Hans modevisningar blev näst intill mytiska då en armé av amazonkvinnor skred fram på catwalken i spännande kreationer.

”Emma Wiklund i Claude Montana.”
”Emma Wiklund i Claude Montana.”

”People used to bang down Montana’s doors to be allowed in”, minns modeikonen och den före detta Montanamodellen Inès de la Fressange. Men bakom den glammiga fasaden fanns ett mörker som med tiden bara eskalerade. 1993 gifte sig Montana med sin musa, den amerikanska modellen Wallis Franken. Det chockade många att Montana gifte sig med en kvinna då han väldigt ofta sågs på Paris bögklubbar, och det ansågs självklart av alla att han var gay. Senare har Montana erkänt att giftermålet var ett sätt att inte stöta sig med den köpstarka, konservativa amerikanska marknaden. 1996 tog Wallis Franken sitt liv genom att hoppa ut ur ett fönster i deras lägenhet i Paris. Claude misstänktes aldrig för någon direkt inblandning i hennes död, men alla som kände paret visste att han psykiskt och fysiskt hade misshandlat henne under hela äktenskapet. Ett år senare gick The House of Montana i konkurs. Wallis död, droger och alkohol och Claudes motvilja mot den nya tiden med grunge och minimalism blev till slut hans nederlag. Han lämnade modescenen 1997 och få har pratat med honom sedan dess. Han kan ibland ses promenerande i kvarteren kring Louvren där han än i dag har sin lägenhet.

 

THIERRY MUGLER

Thierry Mugler
Thierry Mugler

Under 80- och det tidiga 90-talet i Paris var du antingen ”Team Montana” eller ”Team Mugler”. Två högst excentriska modedesigner som tillsammans satt på tronen. Thierry Mugler fick sitt genombrott när han 1978 hade sin första herrvisning och öppnade sin butik. Mugler blev känd för sin stil som var stark, kantig och på gränsen till elak. Breda axlar, getingsmala midjor, färgblock och cutouts. Mönster var bannlysta. Han tävlade med Montana om vem som kunde göra de mest extravaganta visningarna. Mugler tog inspiration från insekter, rymden, serietidningar och robotar. Modellerna bar latex och metall. Hans visningar var överdådiga och svindyra, långt innan Karl Lagerfeld började med sina Chanelspektakel.

”Thierry Mugler spring 1992.”
”Thierry Mugler spring 1992.”

Utöver jobbet som modedesigner gjorde Mugler även musikvideor, den mest kända är George Michaels ”Too Funky” från 1992 som han fotograferade och stylade. 2002 lämnade Thierry Mugler sitt eget modehus (som fortfarande finns kvar). ”Anledningen till att jag lämnade modebranschen var att jag var less på att spendera min tid på mina knän med att få andra att se fantastiska ut”, har han sagt. På beautymarknaden har han fortfarande rättighet till sitt namn och i dag livnär han sig främst på dofter. Han har även gjort scenkostymer för Cirque de Soleil och Beyoncé. Men på senare tid har han mest fått uppmärksamhet för den fysiska förvandling han gjort. För att undkomma kändisskapet och de blickar han alltid hatade att ha på sig har han i dag skapat ett alter ego med massiva muskler, plastikopererat ansikte och med det nya förnamnet Manfred.

 

BILL BLASS

Bill Blass
Bill Blass

”Red is the ultimate cure for sadness.” Det citatet summerar den amerikanske modedesignern Bill Blass ganska bra. Blass byggde ett modeimperium baserat på lyxiga kvinnors bekvämlighet och frivolitet. Han startade Bill Blass Limited 1959 efter att han köpt loss modeföretaget Maurice Rentner där han var en anställd designer. Blass förde in glamour i det amerikanska sportmodet och utökade sina kollektioner med nya produktkategorier såsom badmode, päls, resväskor och till och med en egen choklad. Den ekonomiska eliten och celebriteter som Nancy Kissinger, Gloria Vanderbilt och Barbara Walters åt upp hans ideér (bokstavligt talat). Genom att licensiera sitt namn på alltifrån bilar till flygbolagsuniformer ökade värdet på Bill Blass Limited med flera hundra miljoner under 90-talet.

”Lars Nilsson för Bill Blass 2003.”
”Lars Nilsson för Bill Blass 2003.”

Efter Blass bortgång i strupcancer 2002 har företaget varit i fritt fall. En lång rad av designer har försökt och misslyckats med att restaurera det en gång så ikoniska märket. Två av dem som försökt är Steven Slowik och den svenske designern Lars Nilsson. Slowiks första kollektion för Bill Blass var i september 2000. Kollektionen saknade struktur och förlitade sig på glittrande element. En modekritiker kallade den för ”My little pony-kollektionen”. De trogna kunderna flydde visningen och märket, som tappade nära 200 miljoner kronor av sina intäkter. Lars Nilsson hade modejournalisternas kärlek, och bland annat amerikanska Vogue visade ett ofantligt stöd. I företagsledningen var förtroendet dock borta efter fem kollektioner av dålig försäljning. Medan Lars förberedde sig för höstvisningen 2003 satt det sju våningar under på Bill Blass högkvarter en annan designer och ritade en backupkollektion i reserv om kritiken skulle komma tillbaka negativ. Något som Lars Nilsson inte hade en aning om. Nilssons kollektion togs emot med blandade känslor och han fick direkt sparken. Modetidningarna var upprörda och Vogue slutade visa Bill Blass-kläder i sina tidningar. Michael Vollbracht som ersatte Nilsson uttryckte det bäst: ”Det hanterades väldigt dåligt – när de sparkade Lars Nilsson sparkade de Anna Wintour, och det gör du inte ostraffat.” I dag för företaget Bill Blass en tynande tillvaro, med försäljning av endast skor och väskor. Lars Nilsson gick 2003 till Nina Ricci.

TODD OLDHAM

Om du som vi satt klistrad framför MTV på 90-talet kan du ha sett det stående inslaget ”Todd Time” i programmet ”House of Style”. I ”Todd Time” befann sig Oldham i sitt esse, sittande i ett garage med sax och klister. DIY-approachen är något som ligger honom varmt om hjärtat. Todd Oldham slog igenom stort i början av 90-talet med sina humoristiska och färgglada kollektioner. Hans kläder hämtade inspiration från tapeter, loppisfynd och virkade grytlappar. Oldham blev affischnamnet för en högljudd klipp och klistra-estetik. Så helt plötsligt, mitt i karriären, slutade han och lade ner sitt modemärke över en natt. Han jobbade med en klänning som Cindy Crawford skulle bära på vårvisningen 1997. Banden var gjorda i Frankrike, tyget vävt i Sydkorea, mönstret var handtryckt av Oldham själv med sötvattenpärlor som monterades i Texas. All denna tid, pengar och kontinenter för en klänning. Oldam tänkte att detta är vansinne. Nästa dag lämnade han modebranschen. I dag är Todd Oldham verksam som arkitekt och produktdesigner, fortfarande med sax och klister som främsta verktyg.