Sommarprat-aktuella Carin Rodebjer om sex och kreativitet

Smyglyssna när designern Carin Rodebjer talar med vännen och stylisten Naomi Itkes om sex och kreativitet.

Texten nedan är ett stycke av den intervju som STYLEBYs Naomi Itkes gjort med Carin i fanzinet Rodezine som duon gör tillsammans med illustratören Liselotte Watkins.

Carin Rodebjer i fönster

Rodebjer fanzine Rodezine

SEX OCH KREATIVITET

Naomi Itkes: Tycker du att män kan skildra kvinnors sexliv? Jag upplever inte att de kan det. De kan bara redogöra för sina egna erfarenheter. Hur de redan som små barn kunde titta på en bild av en naken kvinna och få stånd och sånt där. Men kan snubbar förstå att tjejer kan kolla på nakna män och tända på det på samma sätt? Jag har inte uppfattat det så i alla fall.

Carin Rodebjer: Men män tillåts ju vara väldigt subjektiva. Jag tror inte att de funderar så mycket på hur det känns för andra människor överhuvudtaget. Det är väl en uppfostringsfråga, men ibland känns det som män föds och sen är de klara på något sätt.

Naomi: Har du diskuterat sex med heterosexuella män? Om hur de ser på kvinnors behov av att prata om sex?

Carin: Nej, inte på ett tag men sex intresserar mig enormt. Jag tror att det i princip är den enda sanna drivkraften. Jag refererar alltid allt bra skapande till någon slags djupgående sexuell drift. De ord som används på mitt kontor när något är bra är typ vagina, stake och knullis och det säger en del om hur jag ser på sex och skapande.

Naomi: Tror du att det finns någon koppling mellan sexualitet och kreativitet?

Carin: Absolut, jag tror all sann vilja att skapa något enastående på ett långsökt sätt handlar om sex, överlevnad, fortplantning. Dessutom är den totala
hängivenhet som man kommer in i när man skapar sexig i sig. Jag vill i alla fall bara ligga med folk som vill något. Kreativitet, andlighet, sex och missbruk blir till någon form av röra och kan lätt blandas ihop med varandra. De springer ur samma källa på något sätt.

Naomi: Tror du att man kan kanalisera sina sexuella behov genom sin kreativitet? Är det idiotiskt att tro att kvinnors gör det främst?

Carin: Jag tror att det handlar om att kreativiteten tar mycket plats. Och det passar sig inte för kvinnor. Den manliga kreativiteten tillåts ta mer plats eftersom andra anpassar sig efter och runt den. Mannen måste inte välja det ena eller det andra. Som kvinna måste man välja väg upplever jag. För mycket fokus på sig själv och sitt skapande genererar mindre fokus på kärlek och uppmärksammande av andra. Det är inte alltid så populärt för alla vill bli sedda, omhändertagna och åtrådda.

´


BEKRÄFTELSE (OCH ATT TA PLATS)

 

Naomi: Vad är bekräftelse för dig?

Carin: Något jag upplever att jag inte behöver. Fast det måste jag på något undermedvetet sätt göra eftersom jag alltid har sysslat med saker där jag blir bedömd. Det började redan under uppväxten då jag tävlade i dressyr. Varje helg fick jag ett papper med mina bedömningspoäng som jag sedan noggrant läste hela veckan tills det var dags att tävla igen nästa helg.

Naomi: Behovet av bekräftelse är kanske inte något man vill erkänna riktigt? Skärskådar man sitt eget behov finns det risk att man blir äcklad.

Carin: Jag har funderat på bekräftelse och framgång. Skulle jag ha levt kvar som en ”vanlig” människa på Gotland hade jag inte kunnat konkurrera. Jag hade aldrig kunnat ta någon som helst plats i ett litet sammanhang. Jag funkar inte med de förutsättningarna. Ju mer utmanad jag känner mig, desto mer kan jag åstadkomma något.

Naomi: Jag har nog mycket mer bekräftelsebehov än vad du har. Jag vill bli förstådd av andra och jag vill att de ska känna att jag förstår dem.

Carin: Men det vill jag också. Det har varit svårt för mig att hantera i takt med att mitt företag har växt. Jag kan inte behaga alla. Men det är väl ytterst mänskligt att vilja ha bekräftelse? Att inte söka någon verkar nästan autistiskt.

PERFEKTIONISM

Naomi: Nu vill jag höra en stadig, moderat utsägelse om perfektionism.

Carin: Jag har min egen perfektionism, baserad på mina egna idéer. Det är smärtsamt för mig när jag inte kan vara perfektionist av någon anledning. Jag gillar inte slumpmässiga eller ogenomtänkta lösningar men när ett företag växer måste man delvis släppa kontrollen och förlita sig till andra. Hur mycket kan man kontrollera en grupp människor exempelvis?

Naomi: Ja, precis. Hur mycket lämnar du till andra egentligen? Klarar du att ge något utrymme överhuvudtaget?

Carin: Jag har problem med det. Jag har insett att jag nog måste lämna det helt. Är jag inne och petar lite så måste jag vara med fullt ut. Det blir antingen eller. Det är den stora utmaningen när företaget blir större. Att hitta beslutsprocesser där jag har insyn men ändå kan överlämna. Annars kan vi inte växa. Jag gillar verkligen att se andra blomma så när jag känner att någon har fått grepp om tömmarna släpper jag helt. Om det svajar lite eller om jag känner av en medarbetares oro och tvivel har jag svårt att helt släppa taget.

ORDNING VS KAOS

Naomi: Kan du berätta mer om ditt behov av ordning?

Carin: Jag vet ingenting om mig själv som människa. Skämt åsido, jag har försökt kontrollera liv och död. Jag vill mota bort all smärta med logik och kyla.

Naomi: Men du kan också brusa upp och bli arg. Det har jag personlig erfarenhet av.

Naomi: Det där med logik och kyla är ju jätteintressant. Det handlar säkert om instinkter också, att du har hittat dina metoder för att ta dig vidare.

Carin: Ja, exakt. Jag är präglad av en barndom med konflikter och starka individer. Jag var yngst och försökte hitta en väg ut. Jag orkar inte närma mig kaos på det sättet igen. Jag ska ha det ordnat omkring mig. Med företaget, vänner och partners känner jag ofta att det inte går om jag ballar ur. Alla andra kan göra det, men jag får inte. Om jag gör det går allt åt skogen. Och på något sätt har det också blivit så, att när jag har förlorat kontrollen så har det också gått sönder. På nätterna drömmer jag om hus jag ska bygga, med separata utrymmen för olika känslor. Total ordning. Men ändå graviterar jag mot kaos. Jag söker till mig kaosartade relationer, en kaosartad bransch, en kaosartad stad. Jag verkar närmast jaga kaos. Fast det enda jag vill ha är ordning.

Naomi: Det finns många viljor och strukturer i världen och det kan upplevas som kaos. Men så ser det ut. Verkligheten är för komplex för att det ska gå att ordna den.

Carin: Jag har pratat med min psykolog om att jag har ett enormt behov av att vara konstruktiv hela tiden. Jag måste alltid se möjligheter. När folk klagar … Jag får dödskänslor då. Som att jag vill gråta inombords. Jag tänker direkt: ”Okej vi har problem, men nu tar vi oss ur det här och vi har samtidigt lärt oss något på vägen!”. Jag måste göra mörker till ljus. Låta allt bli till möjligheter. Rodebjer hade inte funnits om det inte vore för att jag har lyckats vända allt potentiellt motstånd till något bra.

Carin Rodebjer – Vaginan

Vaginan.