I STYLEBY #13 möter Elin Kling, under New York Fashion Week, fotografen Tommy Ton som plåtar världens kanske snyggaste streetstyleblogg: Jak & Jil.

HUR BLEV DU BLOGGIKON, TOMMY TON?

TOMMY Det började för sju år sedan, jag jobbade som inköpare och insåg att jag ville göra något mer kreativt. 2005 startade jag ett magasin som jag döpte till Jak & Jil, och jag jobbade extra på en webbutik. Ägarinnan erbjöd mig en flygbiljett som bonus för mitt arbete, jag fick åka vart jag ville i hela världen. Det här var 2007, streetstylefotografen The Sartorialist hade slagit igenom och jag blev besatt av att få åka på en modevecka. Att se alla redaktörer och stylister, dem jag alltid har sett upp till. Så jag valde att åka till London, och efter min första vecka blev jag beroende.

ELIN Var det lika stylish under modeveckorna då som nu?

T Några var faktiskt ännu mer stylish då. Emmanuelle Alt (chefredaktör för franska Vogue) bar Balmain-looker direkt från catwalken på den tiden, hon var mer edgy då än vad hon är nu.

Tribeca Grand, New York, USA. 05.09.12 Tommy Ton. Foto: Linus Sundahl-Djerf

E När jag upptäckte dig skilde sig dina bilder väldigt mycket från övriga streetstylefotografers. Var det så från första dagen?

T Nä, då tog jag, precis som The Sartorialist, helkroppsbilder. Men jag var, och är, väldigt blyg och jag insåg att det var enklare att ta bilder i smyg. Då slapp jag gå fram och fråga.

E Du har plåtat mig ett par gånger, men jag har aldrig varit medveten om det förrän jag sett bilden på Style.com. Men ibland ser jag dig, och du smyger verkligen.

T När jag väl började smyga fick jag så mycket mer material. Det var i den vevan jag gjorde om Jak & Jil till en blogg, i september 2009. Två månader senare ringde klädföretaget Lane Crawford och frågade om jag ville plåta deras kommande kampanj. Jag förstod ingenting, jag var ju ingen fotograf? Det slutade i alla fall med att jag fick uppdraget, och så åkte jag till coutureveckan i Paris. Ett år senare slutade The Sartorialist på Style.com, och jag blev erbjuden tjänsten. Jag tackade ja direkt. För mig har Style.com alltid varit en bibel, och det är fantastiskt att få jobba med dem.

E  Varför heter din blogg Jak & Jil?

T Det finns inget smart svar på det. Jag ville ha ett namn som stod för båda könen med två namn. Du har säkert hört barnramsan ”Jack & Jill went up the hill”? Men hade jag vetat vad som skulle hända så hade jag valt ett annat namn.

E Hur många bilder tar du under en dag på Fashion Week?

T En dålig dag 1 500, en bra dag 3 500.

E Vem gör urvalet och editerar materialet?

T Jag gör all edit själv. Jag vaknar åtta på morgonen, plåtar fram till sju, åtta på kvällen. Ofta hinner jag inte sova, utan väljer och fixar med bilder till två på natten.

E Nu gör du även modestories med modeller, som för Harper’s Bazaar. Är det svårare när allt är så planerat?

T Ja, men visst finns det modeller som förstår mig och hur jag jobbar, men det är svårt ändå.

E Vad tror du är nästa stora grej?

T Svårt att säga. Mina bilder är väldigt fokuserade på just mode, inte så mycket på personen som bär kläderna. Men det skulle vara spännande att se en bra streetstylefotograf enbart använda Instagram. 

E Verkligen, snacka om demokratiskt. En och samma ram, inget photoshop. Intressant.

T Eller hur!

Tribeca Grand, New York, USA. 05.09.12 Tommy Ton. Foto: Linus Sundahl-Djerf

E Frågar du mig så var streetstylescenen inspirerande för några år sedan. I dag handlar det om att göra allt man kan för att synas – folk öser på med färg, mönster, accessoarer. Det känns inte lika äkta, och framför allt inte lika inspirerande. Det var just den där äkta känslan som jag föll för. 

T Jag håller med, jag gillar inte heller när någon går fram och tillbaka för att andra ska se. Dessutom är den där speciella bilden svårare att hitta i dag än tidigare. Vi är så många streetstylefotografer att alla i princip får samma bild.

E Men samtidigt har jag sett dig och till exempel Anna Dello Russo (redaktör på japanska Vogue) in action, då poserar hon som aldrig förr.

T Anna är en helt annan femma. Det finns alltid humor i det hon gör.

E Vem är din absoluta favorit att plåta?

T Svårt…  Hmm… Kan jag välja några stycken?

E Okej, tre.

T Hanne Gaby (modell), hon har en fantastisk personlig stil, och är också väldigt lekfull. När jag säger att hon är galen så menar jag på ett bra sätt. Jag avgudar min vän Taylor Tomasi Hill (från Moda Operandi), hon kan bära upp vad som helst. Min syster sparar alltid hennes looker som inspiration, så senast syrran fyllde år köpte jag en hel look som Taylor haft på en bild. Det var kul – men dyrt … Den tredje, hmm … Jag måste nog ändå säga Anna Dello Russo. Det är alltid kul att plåta henne, hon klär sig för att få andra att le, och jag tycker det finns något väldigt härligt med det.

E Vad är ditt nästa steg?

T Jag tror att jag kommer att fortsätta som i dag i fem år till, då har jag gjort det här i tio år. Sedan skulle jag vilja sätta ihop en bok av alla mina bilder. Jag gillar att titta tillbaka i mitt arkiv och se hur allt förändras. Först var det Balmain-svängen, sedan all färg och ”color-blocking’, sedan blev det mönster på mönster som gick över till Phoebe Philo-looken när allt skulle vara kamelfärgat … Och så vidare. Jag är också sugen på att starta en webbshop, jag skulle älska att faktiskt få välja ett sortiment. Sedan har jag alltid haft en dröm om att bli designer. Men vi får se.

E Det är väldigt underhållande att se att så fort några modefans lägger märke till dig tar de upp telefonerna och hoppas på att bli fångade på en typisk Jak & Jil-bild. Med telefonen i handen, du vet. Jag gör också det, måste jag erkänna. Teach me! Vad ska jag göra för att fånga din uppmärksamhet? 

T Det bästa är att ignorera oss, det gör dig mer intressant.

E Perfekt! Tack snälla för tipset, och ta inte illa upp om jag inte hälsar på dig nästa gång vi ses.

Foto Linus Sundahl-Djerf
NUVARANDE STYLEBY Highlights: Elin Kling träffar streetstylefotografen Tommy Ton
NÄSTA #23 Chefredaktörens stilsommar: ”Få saker slår ett bra hudvårdstips”