Smyglyssna när Carin Rodebjer & Columbine Smille samtalar

Carin Rodebjer har lämnat New York för Stockholm, och har växlat upp. STYLEBYs modechef Columbine Smille samtalar med Carin över ett glas vin.

Detta har hänt: Carin Rodebjer startar 1999 modemärket Rodebjer.Redan från början har märket en stark identitet och egen estetik, och Rodebjer vinner flera tunga modepriser. Så småningom flyttar Carin till New York där hon framgångsrikt fortsätter att jobba med märket, som nu klär kvinnor som Meryl Streep och Solange Knowles. 2015 återvänder hon till Sverige och öppnar en flagship store vid Norrmalmstorg i Stockholm, som även inhyser ett kreativt rum som fått namnet Vaginan. När kollektionerna för våren 2017 visas bestämmer sig Carin för att kollektionen, inspirerad av ett konstverk av Judy Chicago, inte får visas förrän kläderna finns att tillgå för kunderna – något mycket ovanligt i dessa Instagramtider. Carin väljer att arbeta med STYLEBYs modechef Columbine Smille som stylist. Bilderna du ser här är fotograferade under visningskvällen, och dessutom fick vi smyglyssna på ett samtal mellan Carin och Columbine om kvinnor, kreativitet och om den aktuella kollektion som de båda arbetat med.


COLUMBINE SMILLE
: Nu börjar jag spela in! Hoppas det här funkar nu. Du berättade en gång att du intervjuat någon, men när du skulle lyssna hade det inte blivit någon inspelning. Det får ju liksom inte hända.
CARIN RODEBJER: Det var ju en lärdom. Men jag hade skrivit ner en del och lyckades lappa ihop det. Det är ju så med kreativa arbeten, det går ofta via en viss omväg på ett eller annat sätt. Har du varit med om många processer som gått spikrakt?
CS: Väldigt få. Varje bra idé kommer ju ur någon slags frustration, och det i sig kommer ifrån någon sorts ångest. Jag kan inte komma på bra idéer om jag är riktigt lycklig. Det låter hemskt, men det är sant.
CR: Kreatörer … Don’t be too happy. Då dör man. Jag får nästan så där … euforiska ögonblick, då jag känner mig fri, och sedan dundrar det ner.
CS: De ligger så nära varandra. Känslan att jag har världens bästa idé – och totalt mörker och kras.
CR: Jag älskar ”Saturday Night Live”, som kort förklarat utgörs av en ensemble komiker som gör aktuella livesketcher. Jag läste hur någon beskrev deras process på ett sätt som påminner om att arbeta med mode – du kommer till slut till en punkt då du måste släppa ditt projekt till världen, även om du egentligen skulle kunna hålla på med det i två månader till. Jag gillar den stressen, och att leverera. Det är bara att hoppa upp igen, jobba och leverera. Hela tiden. Särskilt nu när det är fyra kollektioner per år, det är något jävligt härligt att vara på det igen hela tiden. Älskar att jobba så. Gilda Radner, hon är död nu men hon var med i ensemblen under sena 70-talet, är förresten den ultimata Rodebjerkvinnan. Rolig, smart, charmig, snygg och hade allting. Hon sa något i stil med att kärlek är kul för en stund, men ”after a while I always get horny for my creativity”. Och så är det verkligen. 

1. Columbine: ”Före varje utgång plåtar vi av de enskilda lookerna i det fantastiska rosa rummet på Ulriksdals slottsteater och gör en avstämning. Vi ser till att varenda detalj sitter som den ska precis innan modellerna kliver in i visningslokalen.” 2. ”Påklädarna gör modellerna redo för första utgången. Den tidigare STYLEBY-omslagsmodellen Maria Piovesan öppnar visningen.” 3. Columbine Smille ser över det sista innan modellerna tågar in. 4. Samtliga maträtter var utgjorda som vaginor, typiskt Carin Rodebjer!

1. Columbine: ”Före varje utgång plåtar vi av de enskilda lookerna i det fantastiska rosa rummet på Ulriksdals slottsteater och gör en avstämning. Vi ser till att varenda detalj sitter som den ska precis innan modellerna kliver in i visningslokalen.” 2. ”Påklädarna gör modellerna redo för första utgången. Den tidigare STYLEBY-omslagsmodellen Maria Piovesan öppnar visningen.” 3. Columbine Smille ser över det sista innan modellerna tågar in.
4. Samtliga maträtter var utgjorda som vaginor, typiskt Carin Rodebjer!

 

CS: Jag vill prata om vårkollektionen. Den är inspirerad av fantastiska Judy Chicagos konstinstallation ”The Dinner Party”, som finns på Brooklyns museum.
CR: Judy Chicago var helt före sin tid, när jag tittar på hennes konst i dag känns den så extremt modern. Inspirationen är både tidlös och samtida på något sätt, tycker jag. I konstverket lyfter hon kvinnor ur historien som inte blivit sedda på det sätt de borde ha blivit, och hon gör det genom att använda keramik, kvilt, broderi … klassiska kvinnliga konstformer. Det är ett extremt maffigt konstverk, väldigt tidlöst och samtidigt modernt. Jag ville ta det köttigaste av alla kvinnliga konstverk och göra det till det stramaste vi gjort.
CS: Jag tänker att ”Tidlöst” i modesammanhang ofta tolkas in till något minimalistiskt eller enklare, typ en svart kavaj, en perfekt polotröja … Men Rodebjer är inte riktigt det, det är något mer. Det är så köttiga prints, men utan att det är plojigt. Ni gör något tidlöst men som inte bara är ”perfekt”.
CR: Det är strängt men rikt ändå på något sätt.
CS:  Det var också väldigt speciellt med den stängda vårvisningen ni hade under modeveckan i Stockholm. Visningen var på Ulriksdals Slottsteater under en fantastisk middag, och ingen press fick ta bilder. Inte förrän nu visas bilder av kollektionen – ett drygt halvår efter visningen, när plaggen finns att köpa. Det är ju otroligt lyxigt på något vis, att det bara var upplevelsen som var till för åskådarna, ett helt koncept levererat utan de som är där bidrar till att skapa bildmaterial och spridning. Och maten! Alla rätter såg ut som vaginor. Ni har öppnat en ny stor butik och i den en del som heter just ”Vaginan”. Kan du berätta om det?
CR: Vi drömde om att ha ett stort palats där allt fick plats och där möten kunde ske, och där hela Rodebjer-bilden kunde byggas. Så när vi hittade de här lokalen vid Norrmalmstorg i Stockholm, en gammal bank, så fanns det ett bankvalv som vi undrade vad vi skulle göra med. Och så föddes Vaginan som är ett rum där vi kan ha möten, happenings och sådant. Jag sa att det måste bli som en kroppsdel och en förlängning av vår egen kropp, och att det skulle vara opretentiöst – därav neonskylten ovanför dörren. Här kan jag samtala med kunder och press, där det finns en vilja att dela med sig av tankar och tid av samtiden.
CS: Känner du att det blivit så?
CR: Det har absolut blivit så, men vi har precis börjat. Vi öppnade ju för ungefär ett halvår sedan. Och det var även därför jag valde att lämna New York och komma hem till Sverige – det fanns något värdigt att komma hem till.
CS: Vad var det som lockade med New York?
CR: Jag känner att det är svårt att uppfostra barn i Sverige. Förlåt att jag säger det här, men allt är en sådan sörja av gråskala här. Jag tror att det var därför jag startade Rodebjer. Den där längtan att bryta sig ut ur en stark svensk kulturell norm. Avviker man på minsta sätt så uppstår det problem. Det avvikande är ett problem här.

CS: Jag vet inte vad det där beror på, kankse att vi inte pratar lika mycket? Vi är inte lika öppna för samtal, vi är väldigt försiktiga med att säga vad vi tycker. Det finns något fint i det också såklart, att vi värnar   om vad den andre tycker. Men samtidigt är det väldigt ineffektivt, vi är  konflikträdda och att vi tycker det är konstigt eller bidrar till en obehagskänsla när folk tycker annorlunda. Det borde ju rimligtvis vara tvärtom, att koversationer frodas och utvecklas framåt genom att diskutera.
CR: Många av mina vänner har extrema personligheter, till skillnad från mig. Och den skillnaden syns så tydligt. Jag har länge funderat över det där, om varför jag sökt mig till just dem. Men i skapandet så tycker jag att man släpper det där. Vi har verkligen roligt, det är nästan som en teateruppsättning när vi drömmer om våra kvinnor inför varje kollektion.
CS: Efter att ha jobbat med din nya kollektion så kan jag vittna om att arbetsklimatet hos Rodebjer är öppet och ärligt. Det finns en stark gemenskapskänsla, det känns öppet för diskussion när vi ses och ska styla inför en kollektion. Jag gillar det. Att vi avbryter det vi håller på med för att i stället diskutera om varför män borde ha mens. Det är alltid pågående diskussioner kring någonting.
CR: För oss är det samtiden. För samtiden är ju större än kläderna, så är det bara.
CS: Det känns att det florerar en Rodebjerfilosofi i ert varumärke.
CR: Det finns ännu mer som ska ut. Nu har vi ett så bra team, bra förutsättningar och våra prototyper blir bara allt finare. Jag är så imponerad av vårt gemensamma arbete. Men det har inte alltid varit så. I början har man större ambitioner än vad man kan åstadkomma, pengar och tid. Men att jobba med de bästa i vad jag än gör, det är det enda jag vill göra. Så vill jag även ha det i mitt privatliv, hemma, jag vill bara ha det bästa.
CS: Man måste kunna se det man gör i samma värld som man anser vara dem bästa, annars finns det inget att sträva efter riktigt.
CR: Där är man nog olika, för jag har varit väldigt mycket av en kreatörsperson. Försäljning och sådant, som också är en del av att driva ett modemärke, har jag hållit mig lite ifrån. Jag pratade om det med min psykolog i dag – vad är det som gör att jag är den som bestämmer om vad som ska köpas in, ska säga till vem som ska göra vad, att andra ska göra det jag säger? Jag har inte alltid lätt för sådant, det hade nog varit enklare om jag varit mindre empatisk.
CS: Kreatörer känner så mycket hela tiden, och gör du inte det så blir du väl inte kreatör? Du blir kanske strateg eller drar mer åt businesshållet?
CR: Samtidigt så är det ju roligt i att kombinera det kreativa med det kommersiella. Jag har ju en tro på att det kan vara detsamma. Vad är klockan?
CS: Kvart i sju, vi kanske ska ta notan?
CR: Herregud! Är hon kvart i sju redan?! Vi ska ju till Liselottes (Watkins) och Naomis (Itkes) utställning, jag har lovat att vara där prick sju! Vi måste dra.

foto Henrik Nielsen, Emma Svensson, Ivan Nunez

ÄNNU MER SMYGLYSSNING! Smyglyssna när Carin och Naomi Itkes talar om sex och kreativitet

NUVARANDE Smyglyssna när Carin Rodebjer & Columbine Smille samtalar
NÄSTA Makeupartisen Nina Belkhirs 5 bästa skönhetsköp