Att "streetstyle" inte längre avser den inspirerande personen på gatan är knappast någon nyhet. Men var befinner sig denna cirkus i dag – och har den spårat ur? Agnes Grefberg Braunerhielm uppdaterar dig på modefenomenets status och blickar tillbaka till streetstyle-fenomenets start.

Har streetstyle spårat ur?

Milano, 2009. Jag snubblar gatan fram och svär.

”Hur går man i lårhöga boots med kilklack egentligen? ” Jag har bråttom till Dolce & Gabbanas SS10-visning. Jag är försenad, för jag måste ha valt outfit i evigheter och det slutade ändå i att jag tog samma outfit som jag burit dagarna innan; utöver de lårhöga läderbootsen en Margielakavaj och en orange chiffongkjol som nu klistrar sig över skorna. Den senaste tiden det där året, 2009, har det hänt någonting utanför modeveckornas visningar. Plötsligt blir varje redaktör uppvaktad som en världskändis för några sekunder – såvida hon har på sig något tillräckligt iögonfallande, vill säga.

streetstyle

Streetstyle bilder av Emmanuelle alt och Anna Dello Russo under SS10 visningarna

2009 är året då alla börjar klä sig för kameran under visningsveckorna. (Herregud, varför skulle jag annars tagit på mig lårhöga boots och orange chiffongkjol? ) Den tydligaste markören för detta sker egentligen inte utanför den där Dolce & Gabbanavisningen, utan inne på front row. Väl inne i lokalen, förutom att smälta till en liten pöl av svett, lägger jag märke till något som på den här tiden framstår helt bisarrt. Längst fram på front row sitter … bloggare! Dessutom har det dukats små bord med laptops framför bloggarna, så de kan rapportera live från visningen. Av de fyra bloggarna räknar jag till tre som är streetstylefotografer: The Sartorialist Scott Schuman, Garance Doré samt Tommy Ton … Den senare som snart ska bli orsaken till att streetstylefoto blir en grej på riktigt. Den enda ickefotografen är Bryan Boy. Efteråt nämner Style.com knappt bloggarnas första front row ögonblick i sin recension: de väljer att trycka på ”ignore” framför att erkänna bloggarnas växande status.

Modebranschen och den bloggande delen har aldrig tidigare mötts på detta närgångna sätt, bloggarna har ansetts som fans som gluttar in från fel sida av sammetsrepet.

Men inte längre. Svetten dryper på en skakig Tommy Ton, förmodligen för att han sitter en halv meter från Anna Wintour. Hon ser inte road ut. När visningen är över och jag lyckats ta mig ut ur den trånga lokalen får jag en utskällning av en fotograf. ”Det där hade du ju på dig förra veckan när jag fotade dig”, säger han. ”Byt outfit till nästa gång! ” Busted.

LÄSTIPS! Anna Wintours stilresa

 

Då, 2009, genomgick streetstylefotografin sitt första paradigmskifte. Innan hade det i princip varit tre streetstylefotografer som arbetat under modeveckorna: The Sartorialist, Face Hunter och Bill Cunningham. Bill är den enda som blir insläppt på visningarna. Men för snart ett decennium sedan förvandlas steetstylecirkusen till en integrerad del av modeindustrin.

Den första streetstylefotografen i koppling till trender och mode var fotojournalisten Bill Cunningham, vars bilder publiceras på New York Times stilsidor redan 1978. Han plåtar folk på gatan, på fester och på modevisningar. ”Vi klädde alla upp oss för Bills skull”, har Vogues Anna Wintour berättat i dokumentärfilmen ”Bill Cunningham New York”. Bill Cunningham gick bort i juni 2016.

Anna Wintour_streetstyle

Anna Wintour

Något som Bill dock saknade var en blogg. Det skaffar däremot Scott Schuman, också känd som The Sartorialist, i slutet av 2005. Scotts blogg med bilder på äldre män i New York som besitter en intressant stil blir enormt populär, och snart plåtar Schuman även kvinnor på ställen där det samlas välklädda personer: på modeveckorna. Yvan Rodic, känd som Face Hunter, har parallellt blivit populär i Europa, nu vänder även han blicken mot modevärlden. Snart dokumenterar The Sartorialist modeveckorna för Style.com och han, Face Hunter och franska Garance Doré gör kampanjer för stora klädkedjor i streetstylestil. Via deras bilder lär vi snart känna en rad ansikten från modebranschen och deras stil.

Carine Roitfeld

Emanuelle Alt

Vännerna Giovanna Battaglia & Anna Dello Russo

Anya Ziourova

Med detta öppnas portarna upp till en ny, spännande värld: modefolkets.

Runt 2008 har benämningen streetstylefotografi fortfarande något oskuldsfullt över sig. Det är fortfarande – Håll koll på -Jane Keltner de Valle har ett förflutet på Teen Vogue, men arbetar sedan i våras på Architectural Digest. Poserande helkroppsbilder i en tydlig gatubild, gärna med ett vänskapligt leende. Bilderna skildrar personlig stil snarare än det senaste på modekartan. Men det ska det snart ändras på.

När den kanadensiske fotografen Tommy Ton, under bloggnamnet Jak and Jil, dyker upp vänds streetstylens estetik upp och ner. I Tommys lins blir fotografiet djärvare, hans fokus blir detaljerna snarare än helheten.

”Från början var min avsikt att betona skor och accessoarer. Vid den tiden fanns inget fokus på hur kvinnor bär accessoarer, så jag ville fetischera det genom mina bilder”, har Tommy Ton berättat. ”Mer än att sätta fokus på själva kvinnan i kläderna handlar det för mig om kläderna i sig, att hylla mode. Jag vill observera och dokumentera som om jag var på safari. ” Strax efter sin front rowdebut på Dolce & Gabbanavisningen ersätter Tommy Ton The Sartorialist som husfotograf på Style.com. I en intervju säger Kanye West att han lärt sig hur man klär sig genom att kolla på Tons bilder. Tommy Ton har nu blivit rikskändis i modevärlden. Och hans sätt att fota på tar över helt:

”Candids” blir snabbt standard inom streetstylefotografi.

Därifrån har streetstyle utvecklats till att skapa sina egna fixstjärnor framför kameran. Plötsligt kan du slå igenom på streetstylescenen och bli lika eftertraktad av kameran som Kate Moss på söndagsbrunch, bara du har en tillräckligt bra garderob och starkt öga för styling. Att folket på modeveckorna klär upp sig för streetstylefotograferna har blivit en självklarhet. ”Det vi kallar streetstyle är faktiskt inte streetstyle alls, det är fashion weekstyle”, förklarar Garance Doré, inte utan en smula bitterhet.

Men streetstylefotograferna ställer höga krav på sina objekt. Streetstyle har blivit en industri som kretsar kring konkurrensen om varje unik bild som kan säljas till tidningar, bildbyråer, webbsidor och kampanjer.

LÄSTIPS! Världens mest kända bloggare Garance Doré om sin stil!

 

Något som skapar hysteri. Philip Oh som fotar för Vogue.com och sin egen site Street Peeper, förklarar läget genom att beskriva situationen utanför en visning: ”Det är jag, Tommy, Bill, Scott, Garance, Nam, Geraldine, Hanneli, Eddie, Vanessa, Candice, Jason, Guerre, Rei, Tamu, Yvan, Joris, hans kanadensiska kompis, Kristin, Vicky, irländskan som ger mig cigaretter, den koreanske pojken som blev rånad i Milano, Stylesight, Adam, Koo, Wataru, den andre japanske killen, en läskig modelizer, en gammal läskig modelizer, en ännu äldre, ännu äckligare modelizer, en modelizer med skräckinjagande tänder, Marcy, Shini, Yu, killen från Vogue Nippon med långt hår, Lee, den lilla japanska damen, den andra lilla japanska damen och de andra små japanska damerna. Och de här är bara de jag kan komma på just nu. ” Streetstylefotografin har rört sig från en utvald klapp på axeln och ett ”skulle du kunna ställa dig där borta? ” till att utgöra en till synes ändlös radda av kameraobjektiv i nyllet. Det är i dag en modegenre att räkna med och en industri både i fråga om pengar och personliga varumärken.

Hade Miroslava Duma haft mer än en miljon följare på Instagram om inte streetstylecirkusen funnits? Skulle inte tro det. Moderedaktörerna vittnar om att packningen till modeveckorna ger dem huvudbry i flera veckor. De lånar in plagg från presskontor och designer för att kunna se tillräckligt modemäktiga ut på visningarna. Och de som inte själva har tid eller tillräckligt god smak anlitar stylister som sätter ihop outfits till dem inför modeveckorna.

Streetstyle_Miroslava Duma

Miroslava Duma

STYLEBYs Elin Kling, som även driver modemärket Totême, berättar hur hon har fått många frågor om lån av plagg av olika stylister inför modeveckornas streetstylebilder.

”Karlie Kloss stylist kontaktade oss förra säsongen just i syfte för streetstyle. I fråga om streetstyle är det främst stylister till modeller som vill låna kläder från Totême. Det tog några säsonger, men i dag har modellagenterna sett värdet i streetstyleindustrin. Att skapa personligheter av sina modeller genererar en större following på Instagram, vilket i sin tur ger ett mervärde till nästa reklamkampanj när Instagraminlägg förhandlas in som en del i avtalet. ” Modemärken ser streetstylescenen (eller ”fashionweek style”) som ett utmärkt tillfälle att lansera sina kläder. Detta sker genom utlån – och genom produktplacering, och det förekommer även att modekändisar betalas för att bära deras plagg. När vi tror att vi ser en streetstylebild från modeveckorna av en modell i sin ”offduty look”, har hon i själva verket tagit hjälp av en stylist. Och är hon en nykomling inom modellyrket kan en distinkt streetstylestil hjälpa henne att bli ett namn och få i gång karriären.

”Det är en perfekt arena för produktplacering: branschens största power players samlas, och det kan betyda enormt mycket för en designer eller ett varumärke att få sina kläder fotade på en inflytelserik person. Och det råder ingen tvekan om att det är bra reklam”, säger Hege Aurelie Badendyck, chefredaktör på norska Costume och själv ett populärt motiv för de stora streetstylefotografernas lins. ”Mitt i detta har vi även alla unga blivande bloggare som står uppklädda utanför visningarna, i hopp om att bli upptäckta av streetstylefotograferna och på så vis bli ‘ett namn’. ” En annan norska, Marianne Theodorsen som bloggar under namnet Styledevil, ingår i den nya tidens streetstylescen. Hon är streetstylefotograf, bloggare och ett populärt motiv för fotograferna. Marianne vittnar om hur mycket business det ligger i streetstyleofoto i dag.

”Stylister som lånar kläder är betydligt mer vanligt än man tror. Streetstyle har utvecklats till att bli mer av ett redaktionellt jobb än faktisk streetstyle, det finns absolut ingen skam längre i att säga att du klär upp dig för kamerorna. För det är ju bara business, det är både fascinerande och att några av de största namnen får betalt för att bära vissa kläder. ” Streetstylecirkusens massiva genomslag driver även trendbilden åt ett håll som knappast skulle ha utvecklats så snabbt utan dessa bilder. Ta trenden med starka färgskalor och snudd på surrealistiska accessoarer den har helt uppenbart fötts ur det omedelbara genomslag sådan stil får i streetstylefoton. Streetstyle genererar numera pengar, sätter och säljer trender – allt i en bild.

Frågan är om inte streetstyle, ”gatans stil”, har slutat att existera. I dag när selfien har invaderat allas vardag i väst klär vi oss inte alltid för en bild?

Brent Luvaas, en amerikansk akademiker som forskar i streetstyle ur ett antropologiskt perspektiv och driver streetstylebloggen Urban Fieldnotes, tror inte det.

”Narcissism har alltid funnits, men nu dränks vi verkligen i mängden output på nätet. Det är så mycket selfies i vår feed att det till slut kan leda till att vi tappar intresset för människor. ” Han menar att i samma takt som streetstyle har förvandlats till en bransch, en separat parad under modeveckorna med en stil i sig, har vi tappat intresset för hur ”vanliga” människor klär sig. På grund av att vi jämt är uppkopplade har vi tappat förmågan att klä oss utan att se oss själva utifrån.

Men det finns en motreaktion. Fotografen David Luraschi streetstylefotar välklädda, vanliga människor på stan när de inte är beredda – han plåtar helt enkelt ryggtavlor. Hans Instagram (@davidluraschi) är fylld med, konstigt nog, extremt inspirerande ryggar. När samhällsklimatet handlar om att synas mest och på bästa sätt, kanske det blir den grupp som inte ens vet att vi spanar in dem som kommer bli framtidens inspiration?

LÄSTIPS! David Luraschi har plåtat Jaquemus senaste kampanj – De 8 bästa modekampanjerna för hösten 2017!

 

Marianne Theodorsen ser i vilket fall att det finns ett utrymme för streetstylegenren att växa och samtidigt gå tillbaka till sina ursprungliga rötter.

”Jag tror att streetstyle sakta börjar gå tillbaka mot mer subtila och reella sätt att klä sig – som jag tycker är uppfriskande. ‘Äkta’ streetstyle är det mest inspirerande… Jag ser fram emot mer av det. ”

Artikeln är publicerad i sin helhet i STYLEBY #30 och är skriven av Agnes Grefberg Braunerhielm.

foto IBL & JASON LLOYD EVANS

 

NUVARANDE Har streetstyle spårat ur? Vi blickar tillbaka!
NÄSTA Här är Eytys omtalade jeanskollektion