#8 Chefredaktörens stilsommar: ”Stilsmicker som ekar tomt”

Under juli månad bjuder STYLEBYs chefredaktör Jonna Bergh på sina bästa krönikor genom åren. Läs och njut av en ny krönika varje dag – vart du än befinner dig i sommar!

Stilsommar_8

Jag minns med både njut och rodnad första gången jag shoppade i New York. Njut för att jag under en kort men sweet period trodde att jag var accessoardrottning i en av världens viktigaste modestäder, och rodnad över … ­detsamma.

Det här är många år sedan och jag minns inte hur jag var klädd – men jag minns min väska. Väskan var i vitt lackat läder, gymväskasize, med paljetter i form av ett kvinnohuvud med långt, fladdrande hår. Väldigt Ibiza-esque, men så var den också från Jade Jaggers första väskkollektion (som, av uppenbara skäl, inte blev någon långvarig satsning). Jag började i SoHo, och i varje butik fick jag otroligt mycket beröm för denna, vad som verkade vara, Guds gåva till väsksläktet. I varje butik fick jag ett ”I love your bag” eller ”That bag is GREAT!”. För varje kvarter ökade mitt accessoarsjälvförtroende och snart levde jag i tron av att min väskstil var helt unik och fantastisk. Här kom man från lilla Svedala och gjorde väsksuccé i Äpplet!

Men glädjen blev dessvärre inte speciellt långvarig. Snart kunde jag inte bortse från den krypande känslan av att min väska inte var fullt så succéartad som butikspersonalen lät påskina. När en supercool svartklädd  person – själva sinnebilden av en downtown-New Yorker som helt uppenbart inte skulle vilja bli påkommen ens på Model Fit eller Soulcycle (dessa ställen fanns inte vid den här tidpunkten, men du förstår vad jag menar) med en väska i vitt lackat läder och paljetter designad av Jade Jagger – pratade om min väska som en utmanare till Nobelpriset i stil så blev det alltför uppenbart att den endast användes som plattform för rent, skärt och supertomt smicker. Butikspersonalen måste helt enkelt ge kunderna komplimanger för något (att samtliga valde just den tveksamma Jagger-väskan säger dessvärre en del om min stil i övrigt …) i kampen för att vi ska känna oss välkomna, och shoppa, i just deras butik. När detta gick upp för mig kände jag mig både dum och försmådd. Jag hade invaggats i en verklighet som inte fanns, man hade ljugit mig rakt upp i ansiktet och jag hade levt (nåja) i en lögn där vita lackade väskor med paljetter faktiskt kändes som the hottest thing right now. Nåväl, här kan man komma in i ett resonemang om vita (så passande!) lögner och att de endast hade för avsikt att smickra mig. Att ”alla vet” att den här typen av komplimanger skramlar tomt och egentligen bara är ett sätt att säga: ”Vi är jätteglada att du är här, känn dig välkommen och shoppa helst jättemycket så jag kan maxa min provi­sion, please.” Men om man som jag (ja, jag är Skorpion) avskyr lögner i alla dess former – vita, rosa, svarta, whatever – så klarar man inte ens av små modelögner, och sedan den dagen i New York vill jag aldrig, fast det gått så många år, ha någon som helst verbal interaktion med butikspersonal om jag inte själv initierat den. Jag är smärtsamt medveten om hur kufig detta får mig att framstå som. Jag fick nyligen en komplimang kring mina skor, ett par från Acne Studios i vitt lackat läder (!), av en expedit i en av Stockholms flottare butiker. Trots att jag vet att skorna faktiskt är bra och förtjänar en komplimang (till skillnad från den där hemska väskan) hörde hur mitt ”tack” lät ihåligt och avmätt.

Men det finns ett undantag. När min son var tre år gammal och följde med mig in i en butik sa en person i personalen att min son var ”sååå lik Vince Vaughn”. Som jag, då som nu, råkar ha en tung celebrity crush på.   

Jag minns att jag slog till på tre plagg. 

TIPS! GÄSTA STOCKHOLMS NYA STORA MODE- OCH SKÖNHETSFESTIVAL – STYLEBY KOMMER ATT VARA DÄR!

NUVARANDE #8 Chefredaktörens stilsommar: ”Stilsmicker som ekar tomt”
NÄSTA STYLEBY highlights: Elin Kling lär Karl Lagerfeld hur man hypnotiserar…