#17 Chefredaktörens stilsommar: ”En bruten klack ger ett brustet hjärta”

Under juli månad bjuder STYLEBYs chefredaktör Jonna Bergh på sina bästa krönikor genom åren. Läs och njut av en ny krönika varje dag – vart du än befinner dig i sommar!

Stilsommar_17

Det hela var mycket sorgligt och kom väldigt oväntat. Visst, de hade genomlidit många sena kvällar, och de kanske inte blivit omhändertagna korrekt. De hade verkligen l-e-v-t – dansat, sprungit efter nattbussar, gått på restaurang, fikat, shoppat, rest, höjt nivån på viktiga möten, gått förbi nattklubbsköer. De hade varit med mig i allt och lyft mig när jag behövt det. I deras sällskap kände jag mig alltid mäktig och med extra pondus.   

Vår allra sista natt tillsammans blev i London.

Min bästis Hannah och jag bevistade en fantastisk fest och någonstans  på andra sidan tolvslaget så hände det fruktansvärda. Från en sekund till en annan så fanns de inte mer. 

Mina älskade stilettboots – gone. Döda.

Chockat konstaterade jag att den ena klacken inte orkade mer. Skor är ju som siamesiska tvillingar, mister den ena livet så dör även den andra. Hannah fattade. Hon fattade precis. Tröstade, fixade taxi och gav upp sin fantastiska kväll. Det var ju trots allt ett krisläge, ett par älskade vänner fanns inte mer och det krävde att man tog hand om den sorgen.

När vi kom till hotellet ordnade Hannah en begravningsceremoni för mina skor. Det var kul, väldigt knäppt men samtidigt fint och sorgligt på det sätt begravningar är.  Jag har full förståelse för att man kan tycka det är både vrickat och ytligt att ha en begravningsceremoni för ett par skor. Men jag skulle vilja hävda det motsatta. För mig var mina älskade boots något väldigt intimt, med dem signalerade jag vem jag var – helt enkelt en förlängning av mig själv.  De var ett älskat verktyg jag använde för ta fram den bästa (och längsta) versionen av mig själv. Skodesignern Christian Louboutin har sagt: ”Skor förvandlar ditt kroppsspråk och din attityd. De lyfter upp dig både fysiskt och   känslomässigt.”

Jag tycker det stämmer, i alla fall på mig. Och även på Hannah. Vi båda betraktade mina avlidna skor som nära vänner och partners in crime, och det kändes på något konstigt vis högst naturligt att det krävdes ett högtidligt avsked. En sådan världslig sak som en avbruten favoritklack kan faktiskt sätta tillvaron ur spel en liten stund, och det är faktiskt okej att sörja den. Inte hur länge som helst, men en stund.

Hannah var minst lika sorgsen för att mina boots gått och dött som jag. Hon förstod ju vad de bootsen plockade fram i mig, egenskaper som hon visste att jag tyckte om, och som gjorde mig glad, rolig, stor och stark. Och – tada! – därmed påverkade de också henne på ett bra sätt.

I ”Försoningen” (Forum), den bok Hannah (Widell) skrivit tillsammans med sin syster Amanda (Schulman), finns en scen när huvudpersonen Vanessa ska gå på fest tillsammans med bästisen Donna (som är klädd i minikort guldfärgad kreation samt lårhöga stövlar med tio centimeter klack). Vanessa är nervös, men lugnas av Donnas självsäkra sätt, och boken beskriver hur Vanessa alltid känner sig säker i sin bästis sällskap – inte minst för att Donna alltid är längst på festen och har den bästa outfiten.

Men egentligen är det ju varken stilettklackarna eller guldklänningen som gör att Donnas sällskap har en så lugnande effekt på Vanessa – det är det självförtroende som Donna så lätt plockar fram i sin älsklingsoutfits sällskap.   

TIPS! GÄSTA STOCKHOLMS NYA STORA MODE- OCH SKÖNHETSFESTIVAL – STYLEBY KOMMER ATT VARA DÄR!