#14 Chefredaktörens stilsommar: ”Kampen för snällare skor (och självbild)”

Under juli månad bjuder STYLEBYs chefredaktör Jonna Bergh på sina bästa krönikor genom åren. Läs och njut av en ny krönika varje dag – vart du än befinner dig i sommar!

Stilsommar_14

Det ultimata tecknet på att jag och högklackade skor hade ett snudd på symbiotiskt förhållande var under en flygresa från Centralamerika, när min då femårige son skräckslaget började kaskadgråta innan planet lyfte. Förtvivlad pekade han på en illustration på den inplastade säkerhetsmanual som finns vid varje säte. Bilden visade en högklackad sko – med ett rött kryss över. ”Å nej, mamma får inte följa med planet!” snyftade han förtvivlat och pekade på den överkryssade skon. Någonstans där förstod jag att jag nog använde högklackat lite väl mycket.

Ända sedan jag började gå i högklackat för 20 år sedan har det fascinerat min omgivning. Anledningen? Jag är 180 centimeter lång – utan klackar. Det faktum att jag, trots min ståtliga längd, ändå väljer att maxa upp den uppåt tio centimeter har lett till att frågor kring mitt användande av högklackat är bland de vanligaste jag fått under min karriär (”du är ju så lång?”). Vilket, vid eftertanke, är helt stört. Vilket i sin tur har lett till att jag betraktat mitt bärande av högklackade skor som en feministisk krigshandling – varför ska en kvinna inte få vara lång? Varför ska inte jag kunna ha de finaste skorna jag vet på mig, bara för att jag då skjuter upp och blir längre än många män (och därmed ”okvinnlig”)? Det är ett faktum att alltför många ladies i min längdliga vantrivs med en feature som är helt omöjlig att göra något åt. Jag konstaterar sorgset att även detta, som så mycket annat, är en patriarkalisk syn på kvinnor som är förminskande – långa kvinnor ska inte behöva känna sig manade att kröka ryggen för att samhället hellre ser kvinnor som nätta.

Jag ska inte ljuga; när jag började gå i högklackat var det en kamp mot smärtan. Hur många gånger jag de första åren i högklackat stod på G-klubbens (legendarisk hipsterklubb i Stockholm) toalett i en livsfarlig pose och spolade kallt vatten på fötterna har jag ingen aning om. Det var det enda som dämpade den brinnande eld som härjade i trampdynorna lite grann i alla fall. Så småningom vande jag mig, och i dag kan jag gå nästan hur långt som helst i höga klackar.

Men det jag aldrig hade kunnat ana var att lika svårt som det var att lära sig gå i klackar – lika svårt är det att vänja sig av med dem.

Det började med att jag började träna för min första halvmara. Löpning sliter hårt på knän och fötter, det gör även högklackade skor, och för att spara på kroppen så tog jag beslutet att drastiskt dra ner på användandet av klack.

Svårigheten med att börja med platta skor var inte fysisk – svårigheten satt i huvudet. I två decennier hade jag vant mig vid en kropp som haft proportioner som involverade en högklackad sko. När runt tio centimeter försvann från mina ben upplevde jag dem plötsligt som små stubbar, och jag tyckte inte att jag såg ut som mig själv. Vem var den där kortbenta 180 centimeters-människan som stirrade tillbaka på mig från spegelbilden? Och var fanns min hållning?

I klackavvänjningsprocessen lärde jag mig att vanans makt är stor, och att även jag, som upplevde mig som så fri och accepterande mot min kropp, hade föreställningar om mig själv, min stil och mitt utseende som jag nu var tvungen att ifrågasätta. En på alla sätt nyttig process inte bara fysiskt för mina knän och fötter, utan även för hjärnan. 

I dag har jag en mycket mer varierad skogarderob och bär platta skor nästan varje vardag. Jag tycker fortfarande att jag inte är riktigt uppklädd om jag inte har högklackat, och det kommer jag nog aldrig ifrån. Dock har klackarna generellt blivit snällare (mina kitten-boots med strass från Saint Laurent är mina favoriter) – och jag har även blivit snällare mot min självbild. Mission accomplished.

TIPS! GÄSTA STOCKHOLMS NYA STORA MODE- OCH SKÖNHETSFESTIVAL – STYLEBY KOMMER ATT VARA DÄR!

NUVARANDE #14 Chefredaktörens stilsommar: ”Kampen för snällare skor (och självbild)”
NÄSTA STYLEBY Highlights: Elin Kling träffar Noomi Rapace