#12 Chefredaktörens stilsommar: ”Unika modeköp”

Under juli månad bjuder STYLEBYs chefredaktör Jonna Bergh på sina bästa krönikor genom åren. Läs och njut av en ny krönika varje dag – vart du än befinner dig i sommar!

Stilsommar_12

Vem skulle kunna tro att en fäbless för en viss modeföreteelse skulle kickas i gång av … kaffeskedar? När jag döptes fick jag av min mamma en silversked med ett sirligt ”J” ingraverat på skaftet. Vid varje födelsedag som följde fick jag en graverad sked tills jag hade ett dussin (då paketen övergick till att innehålla kaffekoppar med tillhörande fat och assiett – ja, jag är alltså uppfostrad rakt in i ett kaffeberoende).

Skedarna var det finaste jag ägde, som en skatt, och att detta perfekta och blanka bar mitt monogram kändes väldigt märkvärdigt. När jag växte upp och började skolan insisterades det på att barnens kläder skulle  märkas med små förtryckta namnlappar i tyg, som beställdes och syddes in i kläderna (oklart varför man inte bara rafsade ner initialerna med vattenfast penna på tvättlappen som man – läs: jag – gör i dag på min sons käder?). Men jag misstyckte inte namnlapparna. Verkligen inte. Att kläderna bar mitt namn, om än dolt   i baksidan av halsringningar eller byxlinningar, kändes även det mycket speciellt.

När jag blev äldre märkte jag mina kläder på annat sätt. Jag ritade helt enkelt direkt på dem, satte min tag med bläckpenna på knäna på mina Levi’s. Och när jag i gymnasiet slutade med att tagga mina kläder (och även offentliga föremål såsom bänkar, väggar och lyktstolpar och så vidare) så blev jag i stället extremt intresserad av heraldik – det vill säga läran om vapensköldar, vilket ju får sägas vara en extremform av monogram. Drömmen var att skaffa ett eget släktvapen (vilket är fullt möjligt), en dröm som jag, om jag ska vara ärlig, fortfarande inte släppt. Att gilla att se mitt namn på saker har alltså följt mig genom hela livet.

I dag har den tekniska utvecklingen gjort det möjligt för fler modeföretag att erbjuda unika modeköp. Inte sällan ser jag någon traska förbi i ett par Nike-sneakers med sitt namn på, och jag har en bekant som har sitt eget fejs på sina Adidas Stan Smith. Vem har inte, åtminstone liiite avundsjukt, spanat in Burberrys filt-capar som modeeliten fått sina initialer på? (Jag har det!) Eller Rag & Bones jackor där kända modeller och bloggare har fått sina förnamn broderade på rygg-tavlan? (Vill ha!) Suktar du efter en Louis Vuitton- 
eller Goyard-väska med dina initialer färgglatt målade över den välkänt mönstrade ytan? (Jag beställde en i present till mig själv på min födelsedag för ett par år sedan, och jag erkänner att jag njuter obehagligt mycket av att se mina initialer på den vid varje användande).  Jag kan vidare erkänna att ja, jag äger en Yale-skjorta med ”JB” broderat på manschetten – den är givetvis    min favorit. Och trots att jag alltid gillat Balenciagas ”Le Dix”-väska så blev den extra habegärlig när jag insåg att man kan få sitt namn ingraverat i metallen. Jag vill också ha mitt namn på ryggen av min skinnjacka!

Som du märker – jag har svalt modevärldens motsvarighet till bilvärldens vanity plate totalt. Det är som att det inuti mig bor en blandning av en pösig greve och en tonåring med sprayburk som vill sätta sitt namn på allt. Jag citerar mig själv från ett tidigare Instagraminlägg i samband med ännu ett monogrammerat inköp:”Fråga: Är monogrammering av lyxvaror ålderdomens svar på att tagga offentliga platser. Svar: Ja.”

TIPS! STYLEBY bjuder in dig till en härlig tjejweekend till Palma de Mallorca – läs mer här!

NUVARANDE #12 Chefredaktörens stilsommar: ”Unika modeköp”
NÄSTA Makeupartisten Kajsa Svanbergs beautyfavoriter